Spegel, spegel

Jag ska försöka att inte låta allt för bitter när jag skriver det här men ibland undrar jag vad människor tänker. Originalitet är tydligen ingenting man använder sig av längre utan man orkar inte anstränga sig att en skriva ett originellt meddelande till någon. När en person skriver till mig och säger att jag är söt blir jag så klart glad och tycker det är snällt men jag ser ingen större anledning att svara mer än tack men hade någon frågat mig något och det behöver inte vara något komplicerat utan bara ett: "hur är det?" så kan man starta en konversation. Någon gång i mitt liv skulle det vara trevligt om man inte pekade på hur människor ser ut utan snarare hur de är som personer. Jag ska vara ärlig och erkänna att även om jag må vara en oftast glad och trevlig människa så orkar jag inte med alla utseende-fixerade personer som finns här i världen och inte heller de som är så extremt korkade att man bara vill gråta. Varför är inte intelligens viktigare än utseende? Även om utsidan är det första man ser så är det ju bara ett skal. Nu menar jag så klart inte att jag inte heller dömer människor för deras utsida. Jag gjorde det senast idag när en kille som jag upplevde se ut som en knarkare försökte prata med mig. Behöver jag säga att jag bara gick förbi? Det är ju egentligen jätteotrevligt. Så var går gränsen? När ska man stanna och lyssna och när ska man döma någon?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0