aitra

 

 

Gatlampan lyser in genom mitt fönster och en ensam vind letar sig in genom de inte riktigt täta fönstren. Vaken fast att sömnbehövet är på bristningsgränsen. Ibland önskar jag att jag hade en on och off knapp så jag bara kunde stängas av ett tag och få lite ro. Missförstå mig inte, det är inte som om jag skulle vilja försvinna bara ta en paus en stund. Ligga i dvala och drömma fina drömmar för jag tror inte att jag kommer komma fram till lösningen, här i ljuset ifrån min dator. Förnuft eller känsla, ja eller nej, upp eller ner, lyckas eller misslyckas. Allt är motsatser och jag hade velat att något var det rätta. Rädslan för att tappa mig själv gör att jag inte vill välja något. Ibland undrar jag om livet egentligen lärt mig något. Om jag ska gå efter mina erfarenheter vet jag precis vad jag ska göra här och nu, men något tar emot. Jag låter mer deprimerad än jag är. Jag har ju det rätt bra ändå. Förvirrat men bra.