aitra

Det har varit en grå dag, gråare än vanligt, jag antar att det fina med hösten är slut nu. Malmö har dock alltid varit min stad hur grått och smutsigt det än varit men jag ser inte staden längre. Inte på riktigt. Jag har blivit en del av Malmö och Malmö en del av mig på gott och ont. Malmö har alltid varit min fristad och tillflyktsort men nu är det min vardag. Jag älskar hur lätt och snabbt man tar sig överallt och är lite förvånad över hur snabbt jag vant mig. Det är helt plötsligt jättejobbigt när det är 10 min tills nästa buss går medan jag innan tyckte en timme vara jobbigt. Det finns vissa saker som jag faktisk hållt fast vid som de i min omgivning som är lite mer "storstad" skrattar åt, som att vinka åt bilarna som stannar för en när man ska gå över gatan eller hälsa på busschaffören. Jag kommer nog alltid fortsätta med det bara för att folk påpekar att man inte gör så i "stan" plus att jag ibland till och med får leenden ifrån personerna jag är trevlig mot. 

 

Något som jag kommit fram till under den senaste veckan är att jag måste stanna upp lite och verkligen se mig omkring. Ta några djupa andetag och sedan gå vidare. Jag är på fösta andetaget nu och jag måste säga att det tar emot och speciellt nu när jag är på väg att andas ut och har lite lust att dra tillbaka luften in igen. Det finns dock ingen återvändo utan även saker som en gång var riktigt bra måste man ibland släppa taget om när det är för det bästa. Man kan aldrig återskapa något utan bara en version av det som en gång var och kanske det är en ännu bättre version än originalet eller så kanske man får försöka igen på ett annat sätt och hoppas på att det tredje gången blir rätt. Gör om, gör rätt. 

 

Jag vet inte rikigt vart mitt liv här i malmö kommer föra mig någonstans, kanske jag faktisk kommer bli en bättre, starkare och framför allt lyckligare människa tack vare Malmö. Jag hoppas det! Framför allt hoppas jag på att jag inte kommer ångra något utan se tillbaka på allt och vara glad över hur saker och ting gick även om jag nu inte vet vad jag håller på med. Time will tell! Nä, nu ska jag sluta filosofera och vika tvätt som en vettig människa!