aitra

Idag har varit en rätt händelselös dag men har åtminstone kollat synen och fixat nya bågar idag. Jag följde dock tyvärr strömmen och köpte hipsterglasögon. Jag måste säga att trots att det är skitdyrt med glasögon kände jag mig helt nöjd när jag gick ifrån glasögonmagasinet här i malmö för jag kände det som om jag klarat något riktigt bra. Jag ska tillägga då att jag letat glasögon sedan jag var 14 år gammal. Trots det trista vädret och den råakylan har jag också gått en lång promenad genom pildammsparken och sedan genom stan. Jag ska nog börja gå minst en timme varje dag så min kropp blir glad. Ibland kan jag inte fatta hur kort tid jag bott i Malmö, ibland önskar jag att jag kan stanna här för alltid, ibland vill jag inget hellre än att se världen. Det är underligt hur saker och ting blir här i livet

.

Det är konstigt att jag inte riktigt minns hur allt började längre, hur jag hamnade här och varför. Det var så nytt allt det här då och nu känns det inte så längre. Jag undrar mer och mer om jag hade velat spola tillbaka alltihop. Hur hade det sett ut om saker och ting inte hade blivit som det blev? Jag har alltid trott att saker händer av en anledning men att se vad anledningen är allt för svårt nu svårt. Jag hade velat veta. Jag hade velat ha en förklaring åtminstone. Det räcker inte som det är nu. Även om jag är rätt nöjd är det som en liten bit av mig som försvann med någon annan. Grattis, kära västerlänning, du kommer aldrig någonsin bli nöjd utan kommer fortsätta klaga tills du dör av rikedom och mat. Kanske det är hösten som får mig att bli galen. Saknaden efter sommaren är extrem och mörkret kryper in på själen. Nu börjar jag igen. Skärpning, ta dig i kragen, bli den som folk vill att du ska vara och som du själv också önskar du var. Var glad, spontan, kreativ! Jag ska ta tag i mig själv, göra något åt mitt liv, sluta tycka synd om mig själv. Jag ska måste sluta känna saknad. Jag ska vara tillräcklig, glad och tillfreds.