Titta....
Titta, nu kan man sms-blogga också! Tekniken börjar bli löjligt utvecklad
H&M
Jävla teknik
Visst är den fin?
Den funkade i 2 timmar
Aldrig igen
Jag är arg. Jag är arg för att ingen annan är arg. Det känns som om alla tycker det är okej att de har gjort som de har. Det känns som om alla bara accepterar vad som hänt istället för att berätta för dem att de har gjort fel. Det alla väntar på är att jag ska be om ursäkt för ingenting, att jag ska erkänna något jag inte gjort till och med de vuxna. Varför blir ingen arg på dem? Varför ska jag behöva vara den vuxna i situationen och brottas med ilskan och känslan av att blivit sviken? Varför kan ingen bara säga åt dem att de har gjort fel, inte jag? ”Vi ska lösa det här med klassen”, säger hon. ”Sitta ner och prata!” Jag vill inte sitta och prata med några idioter som har behandlat mig såhär. Jag förväntar mig ett stort antal ursäkter. Att gå bakom ryggen istället för att prata med mig kallar jag ren feghet. Om det där hade varit sant, det alla pratar om, vad hade det spelat för roll. Ingen av dem har något med det att göra. Varför är ni sådana idioter? Är detta ett sätt för er att slippa ifrån era egna misslyckade liv? Ni kallar mig ljögnare medan det är ni som ljuger för er själva.
Jag hoppas ni är nöjda med er själva. Jag vill inte ha något med er att göra.
En speciell dagbok
Hundens dagbok:
07.00 - TJOHOO, promenad! Det är det bästa som finns!
08.00 - TJOHOO, hundmat! Det är det bästa som finns!
09.00 - TJOHOO, ungarna är uppe! Det är det bästa som finns!
12.00 - TJOHOO, leka i trädgården! Det är det bästa som finns!
14.00 - TJOHOO, åka bil! Det är det bästa som finns!
15.00 - TJOHOO, ungarna kommer hem! Det är det bästa som finns!
16.00 - TJOHOO, leka med en boll! Det är det bästa som finns!
17.00 - TJOHOO, matte och husse kommer hem! Det är det bästa som finns!
18.00 - TJOHOO, hundmat! Det är det bästa som finns!
20.00 - TJOHOO, bli kliad på magen i soffan! Det är det bästa som finns!
22.00 - TJOHOO, sova i mattes och husses säng! Det är det bästa som finns!
Kattens dagbok:
783:e dagen i fångenskap.....
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medans jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag skall lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon skall jag äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna nästa gång. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans framtvingade jag en hårboll i deras favroitfåtölj. Kom ihåg: lägg en i deras säng!
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de skall gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottsstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi' - jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps ut regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta! Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...
Mönster
Magkatarr
Usch!
Segar dagen 100414
10-04-13
MATEN!
SOLEN!
Ångest
...
100401
